Kände att jag behövde skriva av mig lite igen i allt hästletande å oseriösa salustall. Såg ett reportage i svt Plus igår kväll och blev klart fascinerad av inslaget kring "häst skojare" En kvinna köper en häst som det sedemera visar sig vara halt hon driver sitt ärende och det slutar med att köpet hävs och hon får sina pengar tillbaka, hästen läggs ut till försäljning igen av salustallet även denna gång lyckas hästen gå igenom en veterinärbesiktning och röntgen ua. å även denna gång blir hästen halt och den nya köparen börjar driva sitt ärende. Denna gång slutar det att efter en segdragen tvist så väljer hästägaren att låta hästen slippa sitt lidande och slutar dess dagar i jordelivet.
Man undrar nu hur länge kan en sådan hästhandlare hålla på innan Svenska hästfolket uppmärksammar att det inte står hundra rätt till med djuren hos dessa försäljare.
Man kan tänka lite såhär låter för bra för att vara sant så ska man dra öronen till sig .. helst köpa svensk födda djur .. för det är inte billigare att föda upp hästar utomlands. Men jag tror oxå att det kan finns guldkorn på dessa ställen man ska inte dra alla över samma kam heller inte tro att ALLA djur e dåliga djur men man bör vara väldigt försiktig å ytterst noga, man har ju ändå viss undersökningsplikt som köpare oxå....
Böjproven är ju numera en ganska svensk företeelse. Böjprovens betydelse bedöms annorlunda i andra länder (och även av en del veterinärer här hemma!). Man borde spela in diskussionerna när man köper/säljer häst. För båda sidornas skull.
Att vi svenskar ses som ärliga av tex Italienare och tyskar kanske håller på att försvinna? vi är trygghetsfixerade, en anledning till att många tyskar inte vill sälja till svenskar direkt utan vill ha "säljare" mellan. Vi se väldigt olika på tex fynd. Bedömningen är ganska olika här och i Tyskland bland våra veterinärer.
/Carro
No comments:
Post a Comment