Mellan hopp o förtvivlan

Har de sista dagarna slitits mellan hopp o förtvivlan för att få ihop de sista pengarna för att få allt att gå i lås. Så fick jag ett litet meddelande en fantastisk kvinna på många sätt, en kvinna varmhjärtad jordnära men samtidigt en fighter för många unga inom ridsporten.  Hon, Ulrika Fåhraeus (ponnymamman) skickade ett par rader med innehållet "de här ska vi lösa", hoppet väcktes igen å jag somnade igår med att de löser sig kanske å nu när jag åter igen ligger i sängen ett dygn senare är jag i hamn. Jag kan inte nog tacka dig för din insats du gjort för mig och dina generösa följare som visat att man vill hjälpa. Tack nu ska jag börja packa å lösa de viktiga för att kunna leverera bäst när de gäller.

Återhämtning

Ibland undrar jag varför, när det sliter så sjukt mycket på kroppen men så kommer jag ihåg... jo men jag älskar den där individen han som gnäggar efter mig när jag lämnar honom på gången för att hämta sadeln eller något annat inför eller avslutad ridning. Han som springer till grinden på hagen när han ser att jag kliver ur bilen. Det är kärleken till hästlivet som gör att man orkar att man varje dag oavsett väder tar sig till stallet. Återhämtningen efter Norgeresan har varit tung och jag är inte 100 tillbaka ännu men det är ändå dax att vända blad å blicka framåt så därför kommer här den obligatoriska sista bilden innan Norge dressageopen 2019 läggs till handlingarna. Tack till alla som gjort resan dit möjlig ni är fantastiska.
//Carro

Idag kom bänken fram....

De har gått lite trögt på sponsorsfronten ett tag men snart e jag frisk å kan jobba vidare mot de stora målet. Efter en influensa from hell med tre dagar feber över 40 grader är man inte så kaxig men nu är det bara lite hosta och snor kvar sen e jag på banan igen..... eller just det en härlig tennisarmbåge på höger arm oxå som inte läks av nån Quick fix. Så idag kom Mirage bästa kompis Danne på besök och fixade lite trötta muskler å stela leder på honom...... han kände lite på min arm medan Mirage stod med nålar å sa vänta lite kommer snart...... å där kom han med bänken..... jag e sne som 17 ett par centimeter minst skiljer fötterna åt haha men de löste Danne, det och lite till.
Nu lyfter vi blicken å hoppas våren kommer fort
//Carro