Ibland undrar jag varför, när det sliter så sjukt mycket på kroppen men så kommer jag ihåg... jo men jag älskar den där individen han som gnäggar efter mig när jag lämnar honom på gången för att hämta sadeln eller något annat inför eller avslutad ridning. Han som springer till grinden på hagen när han ser att jag kliver ur bilen. Det är kärleken till hästlivet som gör att man orkar att man varje dag oavsett väder tar sig till stallet. Återhämtningen efter Norgeresan har varit tung och jag är inte 100 tillbaka ännu men det är ändå dax att vända blad å blicka framåt så därför kommer här den obligatoriska sista bilden innan Norge dressageopen 2019 läggs till handlingarna. Tack till alla som gjort resan dit möjlig ni är fantastiska.
//Carro